- Rörelse: allt annat är smärta
När jag för några år sedan för första gången läste Steve Sem-Sandbergs roman Theres var det som att jag fångades in en roman på ett sätt som föreföll helt främmande. Olika fragment av texter och dokument, fiktion och kalla tidsdokument av ett polariserat och genomgrått Västtyskland. Fru Meinhof, Theres, förblir en gåta och Sem-Sandberg låter henne själv berätta korta berättelser utan att vi får förstå sammanhanget. Holger Meins, Klaus, Baader, Enslin och Staten. Det gamla mot det nya. Berättelsen är ett konstverk som väver ihop fragmenten av verklighet och fiktionen som aldrig känns det minsta overklig.
Det är givet. Om historien har en riktning har allt vi gör en mening. Varje handling som riktar sig mot ett samhälleligt förtryck bidrar också till att om än inte häva detta, så åtminstone synliggöra dess mekanismer.
Utan uppfattning om tid och rum färdas vi tillsammans med synliga och osynliga karaktärer i RAF och den tyska staten i ett skenade tåg mot Ulrikes självmord i cellen på Stuttgart-Stammheim.
En av mina favoritroman som har en given plats i bokhyllan och som jag då och då tummar på. Läser kanske ett kapitel, gärna när det är grått ute och sorgliga nyhetssändningar ekar i bakgrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar